Filosofi (Uppdrag 1)

Äntligen lite filosofi ute på sidan 🙂
Enjoy, älskade den här kursen, speciellt uppdrag 3! TÄNK på att mycket av det som står är mina personliga tankar och reflektioner. Det behöver alltså inte stämma överens med vad du själv känner och tycker. Utgå därför alltid ifrån ditt eget tycke i kursen, filosofi handlar om att tänka och känna efter. grubleren.png

Fråga:

Fråga 1. Språkfunktioner – främst gällande sakpåståenden – värdesatser

Skriv en löpande text där du besvarar följande frågor.

Vad menas med värdesats respektive sak- eller faktapåstående? Vad har de gemensamt och vad skiljer dem åt? Exemplifiera! Vilka typer av värdesatser och sak- eller faktapåståenden finns det? (E-nivå)

Hur kan man värdera utan att använda värderande ord? Försök även visa på två situationer där en utsaga kan användas först som en värdesats, sedan som ett sak- eller faktapåstående!  (C-nivå)

Hur kan man karakterisera det politiska språket i följande exempel? Vad handlar om fakta och vad handlar om värderingar? ”Politik är att vilja – politik är att välja.” ”Politik är att ta ställning för eller emot det som sker i samhället.” ”Man kan i längden som ansvarsfull människa inte förbli neutral.” (A-nivå)

 

Svar från studerande:

För att förklara ovannämnt behöver jag inledningsvis förklara semantik. Man brukar använda sig av sematiska begrepp för att få en ökad förståelse för ordens mening i olika sammanhang. I det här fallet, sakpåstående och värdesatser.

 

Ett sakpåstående förmedlar ren fakta, som antingen kan vara sant eller falskt. Exempelvis På biblioteket kan du låna hem böcker.

Ett annat exempel är: Uppsala är Sveriges 4:e största stad sett till befolkningsmängden. Vi kan enkelt kolla upp om det stämmer eller inte och det finns ingen gråzon, det är antingen sant eller falskt.

Ser man till värdesatser så handlar det istället om laddade värderingar i meningen som inte behöver vara rätt eller fel. Det är nämligen du själv som tolkar intrycken och avgör om det är sant eller falskt. Exempel: Mac datorer är mycket bättre än PC datorer. Det kan vara så enligt min vän Rickard men det behöver nödvändigtvis inte vara så att jag tycker samma utan tycker att PC är mycket mer praktiskt och lättanvänt. Det är alltså betraktaren som avgör värderingen i budskapet till korrekt eller inkorrekt, sant eller falskt.

 

I och med att vi har individuella uppfattningar om allt omkring oss i och med att vi tolkar och förhåller oss till omvärlden och omgivningen på en mängd olika sätt. Vad du anser är roligt att göra kan jag tycka är tråkigt, vad jag tycker är vackert kan du tycka är konstigt. Sen vad dessa värderingar i grunden beror på kan exempelvis vara personliga erfarenheter. ”Jag tycker inte tivolit är roligt för jag kräktes sist jag var där” exempelvis.

 

Att vi värderar vår omgivning konstant är inget nytt för oss och något vi konstaterat tidigare. I och med att vi värderar omgivningen individuellt så innebär det att vad jag tycker om tycker du kanske är helt tokigt. Exempel på detta är olika politiska åsikter, något som varit väldigt hett på sista tiden med tanke på valet. Jag och du kan tillsammans gå på ett av moderaternas torgmöte nere på stan. Efteråt kan du känna dig full av glädje med de budskap moderaterna förmedlade till dig, däremot jag som är vänsterpartist går ifrån rasande. Resultatet blir att vi lämnar med två helt olika humör trots att jag och du precis lyssnat till samma tal. Alltså så påverkar laddade ord av omgivningen vårt humör och kanske hur hela dagen utformas. Jag kan vara på ett så dåligt humör att jag bara vill stanna hemma idag pga av talet. Men för att återknyta till själva frågan så tror jag vi alla är överens om att politiker exempelvis använder ett språk så har mycket betoning på värderande ord. När man talar om sin egen politik så finner man ofta positivt laddade ord, fantastiskt, tillsammans och 200 000 nya jobb. När man talar ”det andra blocket” så använder man ord med en negativ laddning exempelvis begränsning, nedmontering och omodernt. Viktigt att betona är att bara för att man använder värderande ord i en sats så innebär det inte per automatik att satsen blir en värdesats. Ett faktapåstående med värdeord förkommer ofta.

 

Men hur kan man då ge en sats en värdering utan ord? Ledtråden finns i frågan själv. ”utan ord”. Alltså vi måste se runtomkring orden, vad är det som händer när jag egentligen talar med någon. Kroppsspråk är också en form av kommunikation som i vissa fall säger mer om ordets eller satsens mening än vad satsen själv säger. Vi känner av personen vi talar med och vad för uttryck han vill ge ut med kroppsspråket.

Hur är det med vad vi hör? Tonläge tänker jag på. Tonläge kan ge en sats en betoning som är helt emotsatts till vad satsen verkligen säger med orden. Ironi är ett bra exempel på när detta sker. Man kan ändra tonen på rösten för att den ska exempelvis låter skämtsam samtidigt som jag förklarar något, men jag vill egentligen att mottagaren ska inse det motsatta.

Hur värderar vi satser i form av text? Text lite moderna vägar för att betona värdering men också något som de gamla filosoferna klurade ut för längesedan. Det mesta gör vi nog precis som boken säger redan nu utan att vi riktigt tänker på att det är vad som sker.

När vi läser en text och inte riktigt förstår eller vill förstå mer så kan vi börja se på kontexten och sammanhanget för mer information om vad som verkligen skrivs.

Ett annat sätt som oftast används i social media för att utrycka värdering i en sats är att använda smileys =)

Ett annat sätt som oftast används i sociala media för att utrycka värdering i en sats är att använda smileys ='(

De ända de två meningarna ovan skiljer sig åt är just smileyn som helt avgör värderingen i min sats. Men dock så förfaller min tes (med smileys) i och med det du påpekade i mailkonversationen emellan oss två, att smileys endast är symboler som tillsammans formar, precis som bokstäver är symboler men flera formar ord.

En starkt säljdriven telefonförsäljare:

–                 Alla nya iPhone 6 modeller är slutsålda.

En ivrig kund som väntat på telefonen och hinner inte i tid.

–                 Alla nya iPhone 6 modeller är slutsålda.

Både kund och säljare säger samma sak, men tittar vi till kontexten så förstår vi kanske att säljaren är nöjd att han lyckats sälja alla telefoner medan kunden är missnöjd med att det inte finns någon kvar på lager. Alltså ett sakpåstående utan ett värderande ord där istället kontexten berättar det för oss.

 

På ett likadant sätt kan de se ut när vi tillämpar detta på en värdesats som saknar ett värdeord där kontexten istället berättar det för oss.

En datoranvändare:

Windows är ett enkelt operativsystem.

En IT tekniker som arbetar med att utveckla nya tunga operativsystem.

Windows är ett enkelt operativsystem.

Kontexten kan berätta att datoranvändaren tycker att Windows är ett enkelt operativsystem gällande att operera i systemet medan It teknikern tycker att Windows är enkelt uppbyggt och inte komplicerat att efterlikna. Man kan dessutom lägga märke till att meningen är av en flertydig karaktär. Ordet ”enkelt” kan tolkas på många olika sätt som exemplet ovan visar. Man kan tolka enkelt på ett operativt plan samt på ett uppbyggande plan. Därav kontext.

Vi kan också se att IT teknikern anser att Windows inte är av den tyngre typen av operativsystem jämförelsevis med de han brukar programmera i och med kontexten och att det då kan finnas en viss negativt laddad värdering i hans åsikt om Windows. Dataanvändaren däremot tycker att Windows är enkel att operera och därav fås en positiv laddning i värdesatsen.

Varför är det en värdesats? I och med att det är deras personliga intryck av systemet som avgör deras attityd gentemot systemet så finns inget rätt eller fel. IT operatören kan anse att Windows är enkelt uppbyggt medan jag som vanlig datoranvändare tycker det är extremt komplicerat i kodning osv. Detsamma gäller datoranvändaren som anser att systemet är enkelt att använda, en person som inte äger en dator tycker kanske tvärtom. Vem har rätt och vem har fel? En annan fråga vi kan ställa oss är vad referensen är? Vad jämför vi emot och vad säger att det vi jämför med är det ”korrekta”.

 

Politik är att vilja – värdering

 

Vad är att vilja egentligen? Önska, sträva, avsikt kanske? Finns det en absolut vilja eller många olika former av vilja. Jag skulle jättegärna vilja ha en bil men mindre gärna vilja ha en cykel. Men viljan finns för de båda. Det innebär att det inte finns en objekt vilja utan att den är subjektiv vilket också innebär att det blir en värdering. Man kan även fundera lite på om politik är det enda sättet att vilja. Är politik det absoluta sättet att få ut sin vilja? Känns som ett nej där.

 

Politik är att ta ställning för eller emot det som sker i samhället – Fakta. Här känns det rätt så svartvitt. Jag försöker föreställa mig när jag är med på ett torgmöte för diverse olika partier, när jag är där så försöker jag med hjälp av deras budskap ta ställning till om jag är för eller emot deras politik dvs det som sker i samhället. Med sin röst så säger man egentligen inget mer än att jag är för ett parti och emot alla andra, trots att man inte håller med om allt partiet man röstade på gör.

 

Man kan i längden som ansvarsfull människa inte förbli neutral – Värdering. Vem är det egentligen som avgör vad en ansvarsfull människa är? Finns det en absolut idébild av den ansvarsfulla människan samt att vara partisk är en grundsten för henne. Någon ansvarsfull för dig kan ha helt andra egenskaper än en ansvarsfull person hos mig.

 

Kommentar från lärare:

Utmärkt, väl genomtänkt svar med relevanta resonemang och klargörande exempel!

 

Det är ofta situation och sammanhang som ytterst avgör om det är frågan om en värdering eller ett sakpåstående, vad man använder en utsaga till. Då spelar avsikten en stor roll. Då behöver du inte använda direkta värdeuttryck för att ändå uttrycka en värdering, sett till funktionen av det du säger. Du kan också välja vissa fakta som låter bra och blunda för fakta som låter mindre bra när du beskriver något och på så sätt värdera. Smarta politiker använder statistik och siffror i stället för värdeord.

Sakpåståenden är i princip sanna eller falska då de har teoretiskt innehåll även om man kanske inte alltid har information eller kunskap nog att avgöra om de är sanna eller falska. De kan även kallas deskriptiva.

Se även s. 117 i läroboken (om analytiska och syntetiska satser)!

Värdesatser är ateoretiska och kan sägas vara rimliga eller orimliga – beroende på om de överensstämmer eller ej med de egna åsikterna – men de kan inte vara sanna eller falska på det sätt sakpåståenden kan vara det, språkfilosofiskt sett. Det räcker med att kolla om ett sak- eller faktapåstående överensstämmer med fakta eller ej för att avgöra sanningsfrågan. För att avgöra om en värdering/ värdesats är rimlig eller ej – behöver vi bara kika in i vårt eget inre och kolla upp vilka åsikter vi har, dvs. hur vi själva värderar.

Man kan också lägga märke till vilka värdeord som är vanligast vid en viss tidpunkt. Jag har lagt märke till ”bra” och ”viktig” är vanligt förekommande idag. Båda är vaga och kan betyda vad som helst. ”Det är viktigt att vi har en bra skola!” ”Vi anser det viktigt att ha en bra ekonomisk politik!”

”Politik är att vilja – politik är att välja. Politik är att ta ställning för eller emot det som sker i samhället. Man kan i längden som ansvarsfull människa inte förbli neutral.”

Dessa meningar kan vara slutsatser i en undersökning – och då vara värdemässigt neutrala. De kan vara slagord i en debatt eller i ett partiprogram – och då fungerar de mer värderande.

Vad är det då vi kan värdera här i livet? Förutom etiska/moraliska värderingar finns det några till. Vi kan värdera konst, musik och andra kulturprodukter. Då handlar det om estetiska värderingar. Vi säger att något är vackert eller fult, snyggt eller trist – ja, vi har många värderande adjektiv i vårt språk. Likaså handlar det om estetik när vi värderar t.ex. utseende och klädsel. Vi kan värdera mat – då handlar det om gastronomiska värderingar. Gastronomi = läran om mat. Vi säger exempelvis att något smakar gott eller äckligt. Kan du själv komma på fler områden i livet då vi värderar något med ord? Med minspel och kroppsspråkkan vi också uttrycka våra värderingar. Det gör även vissa djur, i synnerhet sällskapsdjur.

Det politiska språket är fullt med värderingar även om alla försöker låta objektiva. Ofta använder man statistik för att övertyg. Men siffror i sig säger ingenting, de måste tolkas. Om vi säger att det tyvärr finns 25 % analfabeter i ett visst land låter det mycket. I stället kan vi säga: Tänk, vad bra – det finns hela 75 % läs- och skrivkunniga i det här landet!

Värderingar vi gör beror på till exempel kultur, uppfostran, egna erfarenheter och upplevelser, kunskaper, olika förmågor vi har övat upp, t.ex. vår tankeförmåga, situation, sammanhang, vem man riktar sig mot och när – ja, väldigt mycket. Kan det då inte, med detta i åtanke, vara på plats att var lite toleranta mot varandra och våra åsikter och värderingar? kan man undra.

Fråga:

Fråga 2: Metafysik – verklighetsuppfattningar

Skriv en löpande text där du besvarar följande frågor.

Varför kallas Berkeleys idealism subjektiv och Platons objektiv? Varför kallas deras synsätt idealism? (E-nivå)

Vilka likheter och skillnader finns mellan deras synsätt? Hur ser de på den fysiska världen och materia? (C-nivå)

Vilka problem kan en idealistisk världsbild medföra? Kan man vara naturvetenskaplig forskare idag, t.ex. i kvantfysik, och ha en idealistisk världsbild ändå? Varför? Varför inte? (A-nivå)

Svar från studerande:

För att förklara det måste vi inleda med att förklara vad subjektiv och objektiv betyder.

Subjektivt är personligt
Objektivt är opersonligt

Jag inleder men att förklara det övergripande kring de två filosofernas förklaring.

Platon menade att det existerar en värld utöver den värld vi faktiskt ser, en idé värld där alla idéer om vad vi idag ser kommer ifrån, men han menar att det är den perfekta världen och allt vi ser i den här världen (sinnevärlden) endast är mindre bra kopior av idévärlden. Om vi tar en cirkel som exempel. O

Om vi studerar cirkeln ovan tillräckligt länge så kommer vi finna att den på ett eller annat sätt inte är perfekt rund. Men vi vet ju ändå hur en perfekt rund cirkel ska se ut, och det är det han menar är idévärlden.

Han brukar använda exemplet med grottmänniskorna som i exemplet är vi människor. Vi är fastkedjade och kan endast se väggen framför oss. Bakom finns en mynning vars ljus projekteras mot väggen. Om då någon står framför mynningen och gör något så ser vi endast det i form av skuggan som kastas på väggen. Det är just det Platon menar att vi upplever, en skugga av verkligheten.

Men man menar det den världen är objekt och existerar oberoende av att det finns ett medvetande som upplever den.

 

Det är här Berkelye kommer in och förklarar sin syn på idealism som kom att kallas för subjektiv. Han menar att idévärlden är personlig och inte objektiv likt Platon. Alltså är det ända som finns ett upplevande medvetande. Ditt egna jag. Subjektivt.

Ett exempel är att sätta en penna i en låda och stänga lådan. I och med att vi inte ser den längre kan vi inte avgöra om den existerar eller inte. Han menar då att det är Guds medvetande om pennan som gör att den existerar när jag stänger lådan och inte längre ser den och därav existerar den. Alltså så är idévärlden personlig och vi uppfattar allt omkring oss personligt. Och för att något ska existera så måste föremålet betraktas/upplevas av något subjekt.

Likt för dessa två är att medvetandet styr materien. Alltså så är de metafysiska verkligheterna också de primära verkligheterna.

Skillnaderna dessa emellan är först och främst det ovan. Platon som menar i sin objektiva idealism att allt vi upplever i denna värld endast är sämre kopior av det som existerar i idévärlden. Vi vet hur en cirkel ska se ut eftersom den finns i idévärlden. Subjektiv idealism menar att inget av det vi ser verkligen existerar i dess materiella form. Utan det är endast vårt medvetande och våra förnimmelser samt Guds. Om varken jag eller Gud upplever ett föremål så existerar den inte. Platon däremot menar att trots att ett djur tex är utrotat så existerar den fortfarande i idévärlden.

Ordet eller namnet idealism har inte mycket att göra med själva ideal som man lätt kan tro av att bara läsa ordet. Utan idealism menar att det ända som existerar är idéer och/eller sinne.

Likheter de emellan (subjektiv och objektiv) är att det finns något andligt bakom allt vi ser och upplever. Man menar helt enkelt att våra upplevelser grundar sig i något annat vi inte ser. Platon talade om idévärlden och Berkeley talade om Gud. Men där kommer även en av skillnaderna. Platon som menade att själen någon gång tillhört idévärlden och att en rest av de idéerna finns kvar i själen i sinnevärlden och det är därifrån vi får våra idéer av allt vi ser. Samt att verkligheten vi ser är verklig men inte det verkliga verkligheten, för det är idévärlden.

Direkt så känns det inte som om man kan vara en forskare i tex kvantfysik och ha en idealistisk världsbild. Men efter en stunds eftertanke så ställer jag mig frågan, varför inte?

Jag drar paralleller till naturvetare och religiösa i form av exempelvis kristendomen. Platon hade sitt andliga i idévärlden medan Berkeley trodde på att Guds medvetande avgjorde om något existerade eller inte. Alltså både religion och idealismen har inslag av en övernaturlighet. Så varför kan man vara en religiös forskare men inte en idealistisk forskare?

Däremot så har jag svårt att se att en forskare i fysik använder kunskaper ifrån sin idealism för att stötta sina teorier. Dagens metoder för att bevisa en kunskap måste kunna upprepas oberoende av vem som sköter experimentet och man ska kunna få samma resultat. I och med att idévärlden i Platons teori är objektiv och är något vi får med oss.

Frågeställningen ställer frågan vad problemet med en idealistisk världsbild är?

För om allt handlar om metafysik så innebär det i praktiken något som är utanför den fysik vi se, upptäcka eller mäta. Därav så kan man inte med fysiska metoder bevisa om en andlig väg eller en idévärld verkligen existerar eller inte. Det blir nästan en form av agnostiskt tänk.

Men om man utgår ifrån ren fakta, att man inte kan bevisa att idévärlden inte existerar så kan inte vi som forskare utesluta att den inte existerar. För det är så det fungerar i verkligheten kring vetenskap.

Idealismen kräver en viss tro på hur saker och ting fungerar och är. Vad gör oss alla till människor? Vad har vi gemensamt? Vad är gemensamt för hästar som gör alla så ”hästiga”? Allt det kommer ifrån idévärlden, så för en biolog exempelvis som jämför idévärlden med exempelvis DNA som förenar de olika hästarna och gör de ”hästiga” har jag svårt att förstå hur man skulle resonera till idévärlden. Men precis som jag sa inledningsvis i stycket så är DNA kunskap och idévärlden en uppfattning/tro om ursprung för det vi upplever. Men återigen så väcks frågan i inom mig, varför är det accepterat att tro på ett högre väsen i form av en religion och inte idealismen och vara vetenskapsperson?

Det ligger någonting i det där materialistiska, att det verkligen inte existerar eller att det inte är den verkliga verkligheten. Hur kan jag väga, mäta och förena något som verkligen inte existerar, är svaret så simpelt att jag kan göra det för att jag är medveten om det jag väger, mäter och förenar?

Men då kanske fokus ska ligga på hur ser en vetenskapsman/kvinna på världen med en vetenskaplig världsbild? Den mekanistiska världsbilden brukar prägla vetenskapen. Den säger att himlakroppar är döda och deras rörelse är beroende på naturlagarna som finns i materian, därav så menar man att det inte finns någon ”kosmisk intelligens” som styr. Man menar också att människan är en slump av den biologiska utvecklingen och att vi inte har något speciellt syfte. Man menar även att människan kan ses som en maskin som endast lever en gång thats it! Men till det viktigaste, medvetandet, och menar att det endast är en produkt av naturliga, fysiska och kemiska processer. Slutsats, när vår hjärna släpper taget och dör så försvinner även medvetandet.

Ställer man detta i kontrast till idealismen så förstår man att man inte kan vara en vetenskapsman/kvinna med en mekanistisk världsuppfattning och ändå tillhöra idealismen.

Personligen så tror jag att man kan vela fram och tillbaks om det verkligen är möjligt eller inte. Spontant känns det orimligt, och om det är möjligt så tror jag heller inte att det förekommer särskilt ofta. I slutändan så tror jag att det handlar om det personliga medvetandet och vad man själv känner är rimligt med sin världsuppfattning oavsett yrke.

Kommentar från lärare:

Utmärkt, väl genomtänkt svar med relevanta resonemang och klargörande exempel!

Idealism innebär att man menar att verkligheten till sin grundläggande natur är andlig/själslig  till skillnad från materialismen som menar att verkligheten till sin grundläggande natur är fysisk/materiell.

Berkeleys subjektiva idealism innebär ju att allt som finns bara finns i medvetandet – och han tar till Guds medvetande för att förklara att saker och ting inte försvinner bara därför att vi inte längre upplever dem – då tar Gud hand om upplevandet av dem. Därför är datorn kvar när vi varit borta från den ett tag och inte sett den.

Platons objektiva idealism innebär att idévärlden har självständig existens och finns oavsett om någon människa tänker på den eller upplever den. Platon skiljer mellan idévärld och sinnevärld medan Berkeley menar att allt ingår i Guds medvetande där var och en av oss har sin del.  Samtidigt bygger vi tillsammans upp Guds medvetande.

Berkeley skulle förmodligen mena att det vi kallar den fysiska världen och dess materia bara är ett inlärt perspektiv på medvetandet som vi upprätthåller bl.a. genom språket och våra begrepp. Tolkar vi Berkeleys hållning helt konsekvent finns det ingen fysisk värld bortom våra upplevelser som skulle kunna existera utan att vara upplevd. Att den fysiska världen ändå inte går att ändra genom att tänka den annorlunda beror på att Gud upprätthåller lagbundenheten i den och allt som vi inte direkt kan uppleva eller har glömt, bevara Gud i sitt medvetande. Självklart är det svårt att bygga något slags naturvetenskap på den grunden. Eller? Mycket riktigt avfärdar ofta naturvetare idag idealismen, oavsett om det är Platons eller Berkeleys variant vi talar om, som metafysiskt nonsens. Men visst, någon skulle kanske få denna ekvation att gå ihop…

Begreppet illusion kan vara intressant i detta sammanhang då Platons idévärld kan betecknas som absolut verklig, enligt honom, och sinnevärlden närmast ses som en illusiorisk, inte helt verklig, värld. Hur skiljer sig illusion från hallucination? Om vi säger att något är illusion/illusoriskt – finns det inte då? Eller finns det – som illusion?

Kan man tala om illusion utan att samtidigt tala om vad som är absolut verkligt?

Talar vi om illusion bara i relation till något absolut verkligt? Finns det grader av illusion? Film bygger ju på illusioner men vi kan uppleva film som realistisk ändå.

Om något är en illusion, blir det helt ointressant då? Det kan ju vara en intressant illusion – som ett video-, tv- eller datorspel…Kan inte det vi kallar världen vara vårt gemensamma illusionsbygge via tanke, ord och handling?

Men kanske lidandet i världen gör att vi inte emotionellt sett kan se allt som en illusion – det vore cyniskt. Eller?

Slutkommentar på hela uppdraget: 

I dina svar ger du bl.a. prov på synnerligen självständigt kritiskt tänkande, relevanta filosofiska resonemang och mycket goda kunskaper! Fortsätt så! Därför blir omdömet A.

Annonser

3 reaktioner på ”Filosofi (Uppdrag 1)

  1. Tjena! Underbart skrivet och kommer använda denna som inspiration. Min fråga till dig är dock; Hur var det muntliga provet för dig och vem var din lärare i ämnet?

    Mvh, Nyfiken tacksam Homosapien-sapien

    Gilla

    1. Hejhej
      Skriver tyvärr inte vilken lärare jag hade i de olika kurserna. Men det muntliga provet går främst in på hur du resonerar kring frågor som han ställer samt kring olika uppfattningar du skrivit om i dina uppdrag där du får möjlighet att resonera kring din text och annat som han väljer ut.

      Hälsningar
      Joe

      Gilla

  2. Hej, här kommer en varning till er som skriver av!
    Jag undervisar filosofi på en skola som arbetar mot Hermods. Mitt jobb är att hjälpa elever att få en bättre förståelse av kursinnehållet. Nu i höst (2018) har jag läst igenom kanske ett tiotal uppdrag som tagit samma exempel som i den ovanstående texten. Jag kan tycka att det är bra att man söker information på nätet och att man vill lära sig, men när man tar genvägar så straffar det sig. Den rättande läraren hos Hermods känner igen de olika texter som cirkulerar på nätet. Skriver elever om viljan att jag skulle gärna ha ett hus, men inte lika gärna en cykel, eller något annat utdrag ur ovanstående text där man bara bytt ett par ord så blir det ju genast misstankar om plagiat. Kanske kan den rättande läraren inte säkert bevisa att det är plagiat när du skriver om till egna ord, men likheter som väcker misstanken om plagiering ger läraren en skyldighet att testa av så att du verkligen har kunskapen innan betygsättningen. Att skriva snarlika exempel, eller att bara omformulera en annan elevs text ger inte kunskaper. Det väcker däremot misstankar och kommer leda till att du blir tuffare prövad i muntan. Så snälla ni sluta att halvplagiera. Ni straffar ju er själva. Är ni mina elever får ni inte sen komma och klaga på att det bara blev ett D efter muntan trots att det blev A på uppdragen. Vid misstankar om plagiering så blir muntan tuffare. Den måste bli det, så se därför till att lära dig från början och skriv självständigt. Då kommer du också kunna svara på frågorna i muntan.
    Mvh!
    Lars Hjälmberg

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s