Filosofi (Uppdrag 2)

grubleren

Fråga:

Kunskapsvägar – empirism

  1. Vilken är empirismens främsta kunskapsväg? Hur motiveras detta av t.ex. Locke? Vilka problem kan man stöta på om man enbart har detta som kunskapsväg? Locke talar om primära resp. sekundära egenskaper. Vad är det? Varför gör han denna indelning? Ge exempel på primära resp. sekundära egenskaper i denna mening! (E-nivå)

Hur kan man avgöra vad som är primära resp. sekundära egenskaper? Kan primära egenskaper direkt utgöra grunden för egenskaper inom det estetiska området – skönhetsvärden? Varför? Varför inte? Tänk på det matematiska förhållande som kallas gyllene snittet! (D-E-nivå)

Berkeley menar att det bara finns ett slags egenskaper. Vilka? Hur förklarar han att något finns kvar även om faktiskt glömt bort det bort det? Om du t.ex. har glömt bort vad du lade på vinden och hittar det fem år senare – hur kan det finnas kvar om du inte haft det i ditt medvetande hela tiden, enligt Berkeley? Vad kan vara problematiskt med en sådan förklaring idag? Går denna teori att bekräfta? Varför? Varför inte? (B-A-nivå)

Svar från studerande:
Empirismen tillskillnad ifrån exempelvis Platons tankar baserade sig på att all kunskap kommer ifrån våra sinnen och sinneserfarenheter. Vad är då detta? Helt enkelt våra fem sinnen… Känsel, hörsel, doft, smak och förstås ser. All kunskap som man inte fått via dessa sinnen kan vi inte veta någonting om. Man menar istället att vi föds som ett tomt pappersark och med hjälp av våra sinnen så fylls denna med vad vi upplever. För att få lite kontrast så jämför vi hans tankar med Platon som istället ansåg att vi föds med vissa rader ”kunskaper” på vårt pappersark. Han menar att själen någon gång skådat idévärlden och dess innehåll men att man inte riktigt minns de när man föds, med dessa finns där. Han drar parallellen att han fungerar som en form av ”barnmorska” men kanske bättre ord (kunskapsmorska) som hjälper människor att få i förstånd det som redan finns inom de genom att använda förnuftet. Därav ser man Platons rationalism och en kontrast emot Lockes tankar. Men om vi återgår till Lockes tanke om att kunskap måste fås via våra sinnen och vi föds tomma så innebär det i praktiken att jag inte kan ha någon kunskap om något jag inte själv upplevt. Ett exempel är Nya Zeeland, ett land jag aldrig besökt och därav så kan jag heller inte ha någon kunskap om det. Vi måste alltså utforska det vi vill ha kunskap om med våra sinnen för att få säker kunskap.

Men vad händer efter jag upplevt exempelvis Nya Zeeland med mina sinnen?
Där menar Locke att allt som upplevs fyller ditt ”pappersark” och utgör en grund till vad förnuftet gör det till kunskap. Alltså behövs ett förnuft också för kunskap.

Så vad innebär detta för problematik egentligen?

I praktiken innebär det att jag vet väldigt lite. Personligt så har jag ansett mig vara en smart grabb, men utgår jag ifrån Locke så inser jag snabbt att mycket av det jag anser veta egentligen inte är någon säker kunskap. Jag är intresserad om utrikespolitik men i och med att jag aldrig vart i de länder som diskuteras i riksdagen så har jag heller ingen kunskap om dessa. Men jag har fortfarande en viss ”kunskap” som jag får ifrån exempelvis media. Hur spelar denna roll, kan man betrakta televisionen som källa för kunskap jag tar en via exempelvis synen och hörseln? Ett annat exempel är att jag inte heller kan veta om Locke, Platon och Aristoteles verkligen levde, för jag har inte upplevt det själv.  Enligt empirismen så kan jag inte ha säker kunskap om de levde eller inte.

Men vad bidrar ett sådant tänk till?

I praktiken så innebär det att man upplever sanningen som den är för dig. Kunskap är subjektivt menar Locke. Om jag litar på exempelvis television och radio för kunskap, kan jag då vara säker på att allt som sägs och visas är 100 % sant, ovinklat och opartiskt. Svar nej. I lågstadiet testade vi med att alla fick stå i en cirkel varav man skulle viska ett ord ifrån ena änden och att man sedan skulle föra det ”budskapet” vidare till personen bredvid. I slutändan skulle man jämföra det autentiska budskapet med slutprodukten. De var helt olika.

Locke talade även om egenskaper, primära och sekundära egenskaper. Vad är då dessa?

Boken förklarade detta exempel mycket bra med en chokladbit med 8 rutor. De primära är de objektiva egenskaperna. Exempelvis att chokladen har 8 bitar/rutor, varje bit är rektangulär. Sekundära egenskaper utgör det mer subjektiva, exempelvis färg och smak.

Varför han delar in de i 2 grupper kommer jag återkomma till lite längre ned, innan det vill jag det vill jag belysa vad som gör att ett föremåls olika egenskaper hamnar i respektive grupp.

Som jag nämnde tidigare så ansåg Locke att primära egenskaper är objektiva egenskaper. Det innebär att egenskapen är oberoende av människan eller den som tittar på den. Den kommer alltid att ha samma vikt, antal och form oavsett betraktare. Det subjektiva, alltså det sekundära är beroende av betraktaren. Jag kan tycka att chokladen är för söt eller mörk medan du som äter ifrån precis samma kaka tycker tvärtemot mig. Egenskaper som vikt, form och antal hör därför till det objektiv. Däremot smak, färg hör till det subjektiva.

  1. Hur kan man avgöra vad som är primära resp. sekundära egenskaper? Kan primära egenskaper direkt utgöra grundenför egenskaper inom det estetiska området – skönhetsvärden?Varför? Varför inte? Tänk på det matematiska förhållande som kallas gyllene snittet!

Som ovan nämnt så har vi primära och sekundera egenskaper och jag nämnde att jag skulle återkomma till varför man delade in egenskaper i två grupper. Dock så har du som lärare säkert lagt märke till svaret det sista stycket ovan. Anledningen till indelningen är för att separera egenskaper som är beroende av en betraktare (subjektiva/sekundära) och de som är oberoende av betraktare (objektiva/primära).

Jag har givit en förklaring på vad de 2 olika egenskapsgrupperna har för ”referenser” men kommer gå in lite mer detaljerat här:

Primära egenskaper – Något som går att väga, mäta, övergripande form. Exempel vatten, när vattnet når en temperatur under 0 c så stelnar vattnet till en solid form liksom den blir till en gasform när man kokar vattnet på 100c. Detta händer oberoende om det är jag eller du som betraktar vattnet.

Sekundära egenskaper – Vattnet vid en frusen/solid form har enligt mig en ljusblå nyans, med du Göran kan anse att den endast är helt genomskinlig eller har en svag vit nyans. Här avgör betraktaren egenskapen färg.

Man kan sammanfatta att Primära egenskaper kan vara det som är mätbart, vägbart, räknebart. Sekundära är det beskådaren som bestämmer egenskapen, färg, doft, smak.

Så kan objektiva egenskaper direkt utgöra grunden för egenskaper inom det estetiska området?

Känns inte så rimligt att objektiva egenskaper direkt kan utgöra grunden för vad som är vackert eller inte. Det behöver inte rimligtvis vara så men i och man ser på primära egenskaper som objektiva så finns det mycket lite tolkning och lite värdering. Alltså formen på det vi ser måste vara utomordentligt vackert för att det ska tolkas som ”objektivt vackert”. Sekundära däremot, som färg, doft och smak kan man lägga värdering i det. Exempelvis trädet nedan. Utan färg så ser döljer vi en av de sekundära egenskaperna och trädet förlorar sin charm, sitt vackra ”höstiga” karaktär.

Det gyllene snittet brukar man också kalla för en matematisk perfektion. Den förklarar förhållanden. Men när jag ser på gyllene snittet så anser jag det är mer talet som förklarar förhållanden på ett elegant sätt som gör talet ”vackert”. Om vi applicerar det på exempelvis en målning, Mona Lisa som är välkänd så kan man förklara hennes proportioner med hjälp av det snittet och det blir matematiskt vackert, men om hon är vacker är en subjektiv definition som endast betraktaren kan avgöra. Jag personligen ser helt andra människor eller drag som det ”skönaste” trots att alla inte följer det gyllene snittets exakta regel.

  1. Berkeley menar att det bara finns ett slags egenskaper. Vilka? Hur förklarar han att något finns kvar även om faktiskt glömt bort det bort det? Om du t.ex. har glömt bort vad du lade på vinden och hittar det fem år senare – hur kan det finnas kvar om du inte haft det i ditt medvetande hela tiden, enligt Berkeley? Vad kan vara problematiskt med en sådan förklaring idag? Går denna teori att bekräfta? Varför? Varför inte?

Barkeley hade alltid en minst sagt intressant förklaring till sina teorier. Jag skall försöka förklara hur han tänkte med hjälp av ett simpelt experiment man kan testa.

Blunda med ena ögat och tryck försiktigt in det andra ögats ögonvrån en aning. Man lägger då märke till att hela bilden framför dig trycks ifrån sida till sida. Han menar då att om inte omvärlden plötsligt satts i gungning på ett egendomligt sätt så är den ända slutsatsen vara att det vi ser inte är världen i sig utan endast bild av den. Frågan blir då, hur kan vi vara säkra på att den bilden vi ser verkligen motsvarar verkligheten?

Det Berkeley menar är att förhållandet emellan primära och sekundära egenskaper är en illusion. Det är enligt honom omöjligt att tänka på ett föremåls form utan att ge det föremålet en färg, som enbart existerar i medvetandet. Han använder detta som bevis för att det endast existerar    primära egenskaper. Och om vi inte tänker på ett föremål så slutar det att existera. Om vi tar ditt exempel med att man lagt ett föremål på vinden och glömt bort den, enligt Berkeley så slutar den att existerar i och med att den inte längre finns i det medvetande. Men 5 år senare går du upp och finner föremålet trots att den för länge sedan försvann ifrån ditt medvetande förklarar Berkeley med Guds medvetande. Att allt även finns i Guds medvetande vilket då gör att den existerar när du återigen går upp och hittar föremålet. Men om Gud inte haft föremålet i sitt medvetande så hade föremålet slutat existera.

En extrem syn på hur världen fungerar måste jag säga men jag uttrycker respekt för mannen, att komma på dessa tankar och gå ut med de i ett samhälle som blir allt mer präglat av vetenskapens betydelse kan inte vara så enkelt. Men vilka problem ger hans förklaring? Det första som slår mig är att det är omöjligt att bevisa. Vetenskapliga normer vill ha en tydlig och bevisad förklaring som inte är beroende av någon för att visa sig vara sann. I och med att Berkeley ger svar i det metafysiska så är det omöjligt för någon att med matematiska eller fysiska metoder bevisa denna teori sann eller falsk. Men om vi knyter an detta till kunskap så kan vi inte säga att vi vet någonting (enligt empirismen) i och med att vi aldrig själva upplevt det och har då ingen kunskap om detta.

Berkeley målar upp precis det jag gillar med filosofin, en mystisk tankeställare som man måste förstå för kunna dra någon personlig slutsats där man kan argumentera för och emot.

http://www.larare.at/filosofi/filosofer/berkeley.pdf

 

 

Kommentar från lärare:

Utmärkt, väl genomtänkt svar med relevanta resonemang och klargörande exempel!

 

Empirismens främsta kunskapsväg är erfarenheten. Frågan är hur man kan vara säker på att det man erfar stämmer överens med verkligheten om man bara kan verifiera med hjälp av erfarenheten. Då måste man undersöka det man erfarit med förnuftets och logikens hjälp. Lika lite som en rationalist kan klara sig utan empiri, kan en empirist klara sig utan förnuftet.
Primära egenskaper är bl.a. sådant som har med geometri att göra (t.ex. cirkelformat eller kvadratiskt) och sekundära är t.ex. färger som ju bara är såsom vi uppfattar elektromagnetisk strålning inom det synliga området – men som dock är något mätbart eftersom strålning kan mätas.

Vi skulle faktiskt också kunna tala om tertiära egenskaper. Primär har med första att göra, sekundära med andra. Tertiär betyder tredje. Det gäller egenskaper som innebär en värdering, etiska, estetiska och andra typer av värderingar. Det kan vi inte mäta oss fram till – undantagande då kanske gyllene snittet. De är subjektiva – och finns i vårt medvetande när vi upplever något och innebär ett personligt tillägg, en känslofärgning, grundat på egen tidigare erfarenhet av det som är sekundära egenskaper.

Estetiska upplevelser som bygger på rörelse, som balett, och form, som skulptur, baseras onekligen på primära egenskaper, men när det gäller estetiska upplevelser baserade  på färger, t.ex. inom konsten, och ljud, t.ex. inom musiken, baseras dessa onekligen om sekundära egenskaper.

Men Berkeley menar att det bara finns ett slags egenskaper – dem vi förnimmer, upplever. Alla egenskaper vi upplever är därmed av samma slag enligt honom.

Frågan är då, vem har den mest ändamålsenliga synen på tingen och deras egenskaper, Locke eller Berkeley?

Anledningen till att saker och ting finns kvar när vi kommer tillbaka, om vi faktiskt helt glömt bort dem, beror på, menar Berkeley, att det vi inte är medvetna om, är Gud medveten om. Det innebär att Guds medvetande omfattar alla medvetanden i världen och att våra individuella medvetanden bygger upp Guds medvetande. Därför är detta inte en form av solipsism då solipsism innebär att bara det egna medvetandet finns. I Berkeleys världsbild finns både våra egna medvetanden och Guds allomfattande medvetande.

Kan Guds existens med förnuftets hjälp bevisas eller ej? Huruvida Gud finns eller ej kan delvis ses som en semantisk fråga, betingad av hur man definierar Gud. Om man likt en panteist menar att Gud är kosmos, dvs. att Gud är allt som finns, finns ju Gud i samma grad som man menar att kosmos finns. Om Gud inte är identiskt med kosmos utan definieras som en skaparperson som befinner sig utanför kosmos, blir det svårare att bevisa hans existens med förnuftets hjälp om kosmos omfattar allt. Hur kan det då finnas något utanför kosmos?

Förutsätter vi då att Berkeley hade en panteistisk Gudsbild, följer att Gud finns eftersom kosmos finns. Frågan blir då om kosmos är medvetet eller ej. Här kan vi måhända föra in Spinozas dubbelaspektteori där det som finns (oavsett vad det är – detta gäller allt) kan betraktas ur två aspekter eller perspektiv, antingen som något materiellt eller som något själsligt/medvetandemässigt. Då bör ju även kosmos i dess helhet kunna betraktas antingen som något själsligt eller som något materiellt. Vad händer om vi väljer att betrakta kosmos som något själsligt? Stämmer då Berkeleys teori?

Man kan dock fråga sig om ett filosofiskt synsätt eller en teori som innebär att vi måste förutsätta Guds existens för att det skall fungera, skulle kunna lanseras idag. Religionen hade onekligen en annan ställning i filosofiska kretsar på Berkeleys tid jämfört med idag.

Metafysiska grundantaganden, såsom att det är idealism eller materialism som skall gälla – om idéer eller materia ses som tillvarons grund – går i sig inte att i förstone bevisa – men när man väl gjort sitt metafysiska grundantagande, får detta konsekvenser för ens tänkande och för vad som är möjligt att utforska. Då kan man, betingat av om man valt en idealistisk eller materialistisk ståndpunkt, i efterhand, retroaktivt, motivera sitt val av synsätt som ett rimligt val – även om man inte kan direkt bevisa att idealism eller materialism är vad som gäller. Vad man väljer leder alltså till olika sätt att filosofera och till olika världsbilder.

Ett annat sätt att få kunskap än via erfarenheten är att få den via förnuftet. Detta menar man inom rationalismen. En typisk rationalist var Descartes som genom att tvivla på allt – genom sitt förnuft – kom fram till en absolut sanning, ”jag tänker alltså är jag”. Detta kunde han alltså inte tvivla på. ”Jag tvivlar, alltså finns jag”, kan det också uttryckas. På denna, som han menade, absoluta grund byggde han sedan sin filosofi. Den mynnade ut i ett bevis för Guds existens. Syftet med hans systematiska tvivel var alltså att bygga sin filosofi/livssyn på absolut säker grund. Han rev först ner allt han trodde på tills han kom till ”jag tänker alltså är jag” och byggde sedan upp den igen, bit för bit.

Fråga:

Essäfråga om olika etiska modeller

  1. Tillämpa pliktetik och effektetik på följande problem och resonera kring lösningförslag på det utifrån dessa modeller!

Problembeskrivning

En nära arbetslös vän har rånat en bank – för att få pengar till en operation för en nära anhörig – gjort i ren desperation. Du vet inte om du skall anmäla henne till polisen eller ej. För att lösa problemet tänker du försöka resonera kring det hela för att på så vis i första omgången finna olika alternativ att väga mot varandra för att till slut komma fram till ett av dem att genomföra – det du finner vara det optimalt bästa – utifrån de modeller du använt dig av, din logiska förmåga, kunskap och sunda förnuft.

På E-nivån skall du kunna resonera dig fram till i första omgången två alternativ för varje modell och väga dem mot varandra för att finna den bästa lösningen – du skall alltså komma fram till ett svar per modell och kunna motivera varför det är det bästa. Var detta möjligt genom att enbart hålla dig till en av modellerna eller kan du bara värdera olika alternativ genom att även använda andra etiska modeller ör att komma fram till bara ett alternativ?

På D-C-nivån skall du även visa på fördelar och nackdelar med respektive modell och vilka svårigheter som kan uppstå om man strävar efter att resonera konsekvent pliktetiskt resp. effektetisk.

På B-A-nivån skall du med hjälp av de etiska modeller du via lärobok och Studieguide kommit i kontakt med försöka karakterisera etiska val som grundar sig på följande utsagor – och motivera din karakteristik på ett trovärdigt, övertygande och genomtänkt sätt – utifrån hur dessa modeller beskrivs i lärobok och Studieguide:

”Mitt samvete talar om för mig hur jag skall välja och inte välja. Det talar därför exakt om för mig vad som är rätt och orätt.”

”I varje etisk valsituation frågar jag mig vad Muhammed/Buddha/Jesus/Krishna/Moses skulle gjort och får genast ett svar angående vad jag skall göra – nämligen det som någon av dessa skulle valt om de varit i mitt ställe. Då vet jag att det är det rätta valet och handlar därefter.”

Svar från studerande:

Plikt-/regel etik
Pliktetiken bygger regler som finns att följa i olika situationer. Så länge du följer de uppsatta reglerna eller din plikt så är din moraliska handling korrekt.  Ett simpelt exempel: Man skall inte stjäla eller mörda. Nackdelen med etiken är att regeln inte förändras oavsett situation. Handlar du i mot de uppsatta reglerna så har du agerat felaktigt oavsett det resultat du får. Enligt mig en enkel modell som går att applicera på många situationer men räcker inte på långa vägar till den ständigt förändrade vardagen vi lever. Följer man denna modell i alla situationer och agerar pliktetiskt i alla situationer så riskerar du att gå miste om goda eller bättre resultat kontra andra etiska modeller i och med att fokus är på din plikt och inte resultatet som kan gynna en majoritet av människor eller andra individer.

Om vi applicerar ditt exempel på pliktetiken och resonerar.

Vad ska du göra? Enligt pliktetiken skall jag anmäla henne för att ha rånat vilket går emot samhällets lagar och värderingar. Men känns det verkligen bra i magen?

Varför känns det inte helt rätt för? Kan det vara att jag även har en plikt gentemot mina vänner, att inte överge de när de hamnat i trubbel. En norm som är rätt så vanlig och oftast finns där trots att det förblir osagt. Den kan vara baserad på att ”vi alltid ska ta hand om varandra i vått och tort” och i den här situationen så blir det vad som gör att valet blir svårt. För om vi ställer oss frågan, om jag inte kände personen i fråga som rånade banken, hade jag då haft problem med att anmäla henne? Troligtvis inte, för vi känner ingen direkt plikt gentemot den personer.

Så scenariot bygger upp två stycken plikter du har som krockar med varandra och är vad som gör slutsatsen så svår för att man måste värdera emellan samhällets lagar och ”lag mot vänner”.  Man kan även resonera så att man har en plikt gentemot personen som ligger och inväntar operation. Om kvinnan lyckas med rånet och kommer undan så ligger alltså den sjukes persons öde i dina händer, har du då inte en plikt att göra vad du kan för att hen ska överleva?

I och med att resultaten av mitt agerande helt saknar betydelse så hjälper inte en för- och nackdels lista mig utan jag måste utgå ifrån det jag har. Att hon är arbetslös saknar även betydelse i det här sammanhanget.

Vi går vidare till konsekvensetiken.
Vi alla använder de 3 olika modellerna olika mycket varje dag i varje beslut vi tar, medvetet samt omedvetet. Men om jag fick frågan ”vilken av modellerna anser du att du använder mest?” så är det nog konsekvensetiken.

Här avgörs inte handlagens värde av vare sig din plikt eller vad du överhuvudtaget gör, utan resultatet, konsekvenserna och målet med din handling. Om konsekvenserna av din handling var god så är resultat gott oavsett ditt syfte eller uppsåt med handlingen. Problematiken med den här modellen är att man aldrig vet vad olika konsekvenser/resultat leder till för övriga konsekvenser.

Exempelvis så anmäler jag inte min vän, reser iväg 3 år och när jag kommer tillbaks hör jag att hon rånat ytterligare 8 banker efter detta och dödat 4 personer.

Jag kanske kunde ha stoppat den mentaliteten vid det första tillfället bara jag hade anmält henne. 
Nackdelen med modellen är att du aldrig kan veta vart ditt handlandes konsekvenser slutar samt att du aldrig i förväg då kan veta om din handling är god eller inte. I praktiken så kan man aldrig avgöra utifrån konsekvensetiken om en handling är god eller inte i och med att man aldrig kan veta de fulla resultaten som kan komma att visa sig långt efter din handling utförts. Din handlings konsekvens kommer att få konsekvenser. Vem vet, en av de 4 hon döda kunde vara nästa Hitler? 

Så i det här fallet kan man endast försöka förutse överskådliga konsekvenser så långt det går för att ta ett beslut om du agerat korrekt förväg. Ett sätt för mig att förenkla detta är att göra en lista med konsekvenser det kan medföra för respektive handling (polisanmälan VS ingen polisanmälan)

Polisanmälan

  • Min nära vän hamnar i en dålig situation utöver den hon redan är i.

Det kan vara emot samhällets normer att ge ut en vän till polis, därav mister jag en vän.

  • Hon riskerar att hamna i fängelse.
  • Hennes nära anhöriga kommer troligtvis att dö.
  • Hon lär sig en läxa och kanske aldrig tänker tanken att göra om det.

Ingen polisanmälan

  • Min vän kanske klarar sig ur trubbel.
  • Hennes nära anhöriga kanske överlever att se ännu en dag. (Förutsätter att hon klarar sig polisen)
  • Hon kan få för sig att göra det på nytt nästa gång bekymmer dyker upp som kan leda till andra människor förlorar sin hälsa.
  • Banken förlorar kunder och pengar vilket resulterar i att personalen förlorar jobb.
  • De anställda kan drabbas av psykiska trauman.

Precis som i pliktetiken och så ställs olika konsekvenser emot varandra när man tittar på scenariot med konsekvensetiska glasögon. Vad är det viktigaste resultatet? Är det att personen på sjukhuset får behandling och överlever eller är det kanske att markera för sin vän att detta inte är okej genom en polisanmälan för att säkerställa att något liknande aldrig kommer att ske igen.

Här kommer den personliga värderingen in i bilden. Spontant känns det som att en konsekvensetiker hade värderat livet högst. Alltså möjligheten för att blunda eller titta åt det andra hållet vad gäller min väns brott kan i högsta grad förekomma i och med att ett liv är satt i spel och ditt agerande kan komma att direkt avgöra vad som komma skall. Det vill du självklart inte ha på ditt samvete. Kanske finns en form av etisk egoism där.

Slutsats pliktetik vs konsekvensetik.

Som jag tidigare tydliggjorde så finns det problem med båda de etiska modellerna i och med att modellen på sätt och vis säger emot sig själv. Pliktetiken har olika plikter man ska följa som står emot varandra, för den handlande så innebär det att man måste värdera vilken plikt som är den viktigaste. Detta kan vara något subjektivt vilket också innebär att andra pliktetiker kommer anse att du i vilket fall agerat fel i och med att du valt fel plikt att gå på.

Som pliktetiker så tror jag att man finner att samhällets plikt värderas över vännernas norm och därav så anser jag att som pliktetiker ska polisanmäla sin vän. Jag har dock för mig att ”rädda liv” står högst upp på de plikter som en pliktetiker ska värdera högst och detsamma gäller konsekvensetiken också. Dock så har jag inte lyckats finna denna källa igen för att värdera den faktan. Om det är så att liv värderas högst och att man kan räkna kvinnans anhöriga till att ”rädda liv” så ändrar det på hela min uppfattning och det pliktetiska blir att inte anmäla kvinnan.

Vad gäller konsekvensetiken så är det istället olika konsekvenser man måste ställa emot varandra. Riskera att någon dör VS risken med att hon gör om det och skadar fler människor. Där handlar det också om att värdera konsekvenserna och värdera vilken konsekvens som har det största värdet. Men precis som att värdera plikter subjektivt så är även konsekvenser subjektiva. Man förstår att hon värderar sin nära anhörigas välmående över bankens personal och därav beslutar sig för att råna en bank. Men en annan person som inte har koppling till den sjuka anser att det oavsett situation är rimligt att råna en bank. Så det känns rimligt att jag kan blir kritiserad för mitt handlande ur ett konsekvensetiskt perspektiv oavsett om jag väljer att polisanmäla eller inte. Sedan kan jag aldrig vara säker på vart konsekvenserna kommer att upphöra att existera av mitt agerande samt att jag bara kan försöka förutse konsekvenserna, de kan även sluta helt tvärtemot vad jag ursprungligen tänkt. Att jag själv hamnar i fängelse i och med att en kamera fångade mig se rånaren därav så kunde polisen knyta mig till rånaren och jag blir därefter dömd för medhjälp till rån.

Som pliktetiker vet jag faktiskt inte riktigt vad jag skulle göra här trots att jag anser att jag i de flesta fall kan agera konsekvensetiskt. Jag lutar lite åt att inte anmäla men kan tyvärr inte säga säkert, jag är kluven och kommer säkerligen behöver fundera över det ett par dagar för att komma fram till en slutsats som jag känner att jag kan leva med. (sorry)

På B-A-nivån skall du med hjälp av de etiska modeller du via lärobok och Studieguide kommit i kontakt med försöka karakterisera etiska val som grundar sig på följande utsagor – och motivera din karakteristik på ett trovärdigt, övertygande och genomtänkt sätt – utifrån hur dessa modeller beskrivs i lärobok och Studieguide:

”I varje etisk valsituation frågar jag mig vad Muhammed/Buddha/Jesus/Krishna/Moses skulle gjort och får genast ett svar angående vad jag skall göra – nämligen det som någon av dessa skulle valt om de varit i mitt ställe. Då vet jag att det är det rätta valet och handlar därefter.”

Jag inleder med att förklara det andra påståendet. Ingenstans i texten så kännetecknar talaren att han är religiös i sig. Det kan egentligen bara vara så att han beundrar dessa personer. Men spontant så får man insikten att det rör sig om en person med religiösa värderingar. Det han säger i texten är att han söker något andligt för att få hjälp med de beslut han tar. Oftast så brukar religioner utrycka etik i form av pliktetik. Vi har budorden och de fem pelarna exempelvis. Det är din plikt att följa dessa och det speglar sig i att personen i fråga söker svar hos någon av dessa personer för att få hjälp med att agera pliktetiskt korrekt mot Gud. What would Jesus do? Hör man nästan varje dag och syftar på hur man ska agera korrekt gentemot Bibelns lagar och värderingar och därav så förknippar jag citatet ovan till just pliktetik.

Men om vi istället försöker se på citatet med ”sinnelagsetiska glasögon” för att se om vi kan se tydligt eller inte. Som sinnelagsetiker är det främst mitt uppsåt eller mitt samvete som avgör en handlings värde som korrekt eller inkorrekt. Om jag försöker spegla just det så finner jag ingen konkret slutsats till hur det kan hänga ihop. Personen i citatet frågar inte ”sig själv vad han själv skulle göra/borde göra” utan han frågar sig vad andra skulle göra. I en sinnelagsetisk modell så är det ditt egna uppsåt som ansvarar för handlingens resultat och därav inte möjligt att citatet präglas av sinnelag.

Men konsekvensetiken, hur ser det ut då? I viss form kan jag finna konsekvensetiken i citatet. I och med att han söker tidigare händelser som skett en viss person så försöker han inte bara efterlikna agerandet utan även resultatet (kan man argumentera). Men han avslutar sin mening med ”och handla efter det”. Fokus ligger inte riktigt på konsekvenserna trots att man kanske vill efterlikna dessa.

Så då har vi den pliktetiska modellen kvar. I och med att personernas vars agerande man vill efterlikna är de mest upphöjda i respektive religionerna så är det inte heller är ologiskt att man vill efterlikna de av just den anledningen. De personer som nämns ovan anses vara närmst Gud/sanningen och genom att agera likt de i olika situationer ökar förhoppningen att man själv närmar sig Gud/sanningen likt det. Som tidigare nämnt så präglas oftast de religiösa böckerna och budskapen av plikter människan skall följa för att leva korrekt. Om man då är osäker på hur en situation ska tolkas så kan man alltid försöka föreställa sig alternativt forska i hur exempelvis Jesus, Mohammed eller Moses gjorde för att agera så pliktetiskt korrekt det bara går.

”Mitt samvete talar om för mig hur jag skall välja och inte välja. Det talar därför exakt om för mig vad som är rätt och orätt.”

Det första citatet tar ett par minuter innan jag riktigt förstår vilken etisk modell som klingar. I och med att citatet baseras på att det är samvetet som talar om för personen vad som är rätt och orätt så försvinner konsekvensetiken. Där kan endast resultaten tala om du agerat korrekt (ditt samvete spelar ingen roll där). Nej, det pekar mot sinnelagsetiken. Varför? Jo i och med att vi eliminerat konsekvensetiken så står det emellan plikt eller sinnelag. Men vad är det som säger hur du ska agera korrekt inom pliktetiken? Jo, de föreskrivna lagarna som gäller just då för den typen av situationer. Det är alltså inte samvetet som talar om vad rätt och fel är, utan plikten gör det åt oss.

Så nu har vi trattat ned detta till sinnelagsetiken via uteslutningsmetoden. Om vi tar den andra vägen. Vad i citatet säger att det är en sinnelagsetisk mening? Vi har redan poängterat att det är samvetet som talar om hur jag ska välja och inte välja. Men vad är det den talar om? Rätt och orätt -> subjektivt, personligt. För att meningen alltså ska vara av sinnelagsetisk karaktär så måste vi finna ett samband, ett förhållande emellan samvete och rätt/orätt. Blir nästan likt en matematisk ekvation. Samvete=handling+(rätt/orätt) Alltså du får ett samvete som antingen är positivt (rätt) eller negativt (orätt) beroende på hur en handling kombineras med uppsåt.

Ett annat sätt att se det på är att utgå ifrån själva sinnelagsetiken i sin helhet. Vad säger den? Om vi definierar sinnelagsetik så skulle det se ut lite som nedan:

sinnelagsetik, etisk teori enligt vilken frågan om huruvida en handling är rätt eller orätt i första hand avgörs av den handlandes sinnelag, dvs. av om handlingen utförts av god vilja, vilket ibland i sin tur (i den kantianska traditionen) identifieras med pliktkänsla.

http://www.ne.se/sinnelagsetik

Så vad kan vi dra för slutsats. Om vi ser till de olika infallsvinklarna kring citatet och försöker nå ett resultat med de två andra etiska modellerna (konsekvens och plikt) så finner vi inte en rimlig förklaring till det som sägs. Däremot så talar allt för att det är ett sinnelagsetiskt tankesätt som präglar citatet. Tittar man noggrant och tillräckligt länge på citatet så förstår man att det är även svaret. Citatet förklarar sinnelagsetiken mycket bra!

Avslutning

 

Kommentar från lärare:

Utmärkt, väl genomtänkt svar med relevanta resonemang och klargörande exempel!

I filosofin kan man tolka tämligen fritt – så länge ens tolkningar leder till något intressant och konstruktivt och så länge de som tar del av ens tolkningar finner dem rimliga och intressanta. Filosofi är inte som t.ex. geografi – där råder inte någon frihet att ”tolka” var Hallands floder ligger eller vilka huvudstäder som finns i Europa.

Den principeillt stora tankefrihet som råder inom filosofin kan ju vara både en välsignelse och ett problem, en välsignelse för dem som gillar tankeutmaningar och att tänka själv, men ett problem för dem som vill ha entydiga svar på ställda frågor.

Man får tycka vad man vill men man måste kunna motivera det – om man vill övertyga andra. Det är filosofins nerv.

 

 

Poängen med denna fråga är att visa att man i sitt svar kan föra övertygande etiska resonemang, oavsett hur man lägger upp ett sådant och vad man kan komma fram till. Det finns alltså inte bara ett rätt svar – utan det handlar snarare om ens förmåga att tillämpa de kunskaper i etik man uppnått samt ens förmåga till etisk argumentation.

 

Ofta skiftar vad som anses vara rätt och fel/orätt från person till person, från land till land, från kultur till kultur, från livsåskådning till livsåskådning. Det hindrar dock inte att man kan föra moraliska och värderande resonemang kring rätt och fel/orätt, gott och ont (samt även kring värdeomdömena fult och vackert), antingen utifrån de etiska modeller som finns, som pliktetik, effektetik, situationsetik, dygde- eller sinnelagsetik, eller via den egna etiska känslan/intuitionen eller samvetet, och med hjälp av sin logiska resonemangsförmåga, sin känsla och sitt förnuft.

 

Vad gäller pliktetik kan vi ställa oss frågan hur vi skall agera om två plikter krockar, den personliga plikten mot vänner och plikten att följa samhällets lagar. Kan pliktkollisioner lösas inom pliktetiken eller måste man gå utanför den och resonera kring effekterna? Kan man prioritera sina plikter?

 

När det gäller effekt- eller konsekvensetik finns det ju både kortsiktiga och långsiktiga effekter. Det som på kort sikt verkar ge önskvärda effekter kanske inte gör det på längre sikt. Hur långt framåt i tiden skall man försöka räkna ut effekterna för att ha en relevant uträkning att basera sitt val på?

 

 

Kanske det är så att vad vi än väljer blir det alltid på lång sikt goda effekter av det, enligt principen att ”Gud eller ödet alltid vänder allt till det bästa”?

 

 

Ibland i våra vardagsliv passar det kanske bäst att följa en regel eller plikt, ibland se till konsekvenserna eller effekterna av en handling, ibland se till avsikten – dels för att få etisk vägledning för egen del, dels för att kunna bedöma andras handlingar. Är vi inte då alla människor i praktiken mer eller mindre situationsetiker i så måtto att man går efter ”magkänsla” eller etisk intuition?  Utom om vi skriver artiklar på kultursidorna i någon tidning och vill vara tydliga eller stämma till eftertanke.

 

 

Och inte minst är väl de flesta av oss mer eller mindre egoistiska varför vi naturligtvis också kommer att ta med i beräkningen hur ett visst val kan drabba oss själva. Och då beaktar man även frågan om vad som är det bästa för en själv, även när det gäller vad andra gör.

 

Kanske är det mest relevant att inte se moral och etiska modeller som absoluta måttstockar med en gång för alla givna svar utan som vägledning i verkliga livet och då kan vi inte agera alltför stelbent, dvs. det gäller i vardagslivet att ha en pragmatisk syn på etik, baserad på sunt förnuft och vardaglig erfarenhet, det som fungerar bäst i praktiken.

 

Men visst kan vi i mer akademiska eller studiemässiga sammanhang vara mer konsekventa för tydlighetens skull – även om etik och moral i vardagslivet i hög grad följer känslor och inte så mycket teoretisk etisk kalkyl. Det hindrar inte att vi kan ha nytta av – även i våra vardagsval – att ha funderat filosofiskt och teoretiskt över etiska problem. Att reflektera över våra val och våra liv, bli mer medvetna – det har vi oftast på längre sikt stor nytta och glädje av.

 

”Mitt samvete talar om för mig hur jag skall välja och inte välja. Det talar därför exakt om för mig vad som är rätt och orätt.”

 

Samvetet handlar om sinnelaget. Här rör det sig alltså närmast om sinnelagsetik. Men det blir pliktetik om man har en regel som säger att man skall följa sitt samvete.

 

”I varje etisk valsituation frågar jag mig vad Muhammed/Buddha/Jesus/Krishna/Moses skulle gjort och får genast ett svar angående vad jag skall göra – nämligen det som någon av dessa skulle valt om de varit i mitt ställe. Då vet jag att det är det rätta valet och handlar därefter.”

 

Detta kan också ses som sinnelagsetik/dygdeetik men även som situationsetik – det står ju ”i varje etisk valsituation…”. Men dessa tre religiösa gestalter har ju också lagt grunden för sin resp. regel- eller pliktetik.

 

 

Slutkommentar på hela uppdraget:

I dina svar ger du bl.a. prov på synnerligen självständigt kritiskt tänkande, relevanta filosofiska resonemang och mycket goda kunskaper! Fortsätt så! Därför blir omdömet A.

 

8 reaktioner på ”Filosofi (Uppdrag 2)

    1. Hejhej Lina!
      Nu finns uppdrag 3 i filosofi uppe. Jag kommer inte lägga upp sista uppdraget i sociologi då den är för personlig. Jag tror du förstår när du själv börjar arbeta med den frågan och dess karaktär. Lycka till!
      // Joe

      Gilla

    1. Hej Daniel.
      Tyvärr inte, fastän jag kände att just filosofi och sociologi var bland de mest lärorika kurserna. Om du inte läst sociologi så rekommenderar jag den varmt 🙂

      Kul att du tyckte om uppdraget!
      Önskar dig all lycka till framöver.
      // Joe

      Gilla

      1. Jag läser just nu filosofi 1 och psykologi 2a, sen ska jag läsa filosofi 2 och psykologi 2b.

        Men man kanske kan fråga dig om man har några frågor? Du verkar ju ha stenkoll!

        Gilla

      2. Hej
        Låter riktigt kul, du kan absolut skriva till mig utfall du har några funderingar. Jag hjälper gärna till om jag kan 🙂
        Hälsningar
        Joe

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s