Laboration Jon eller molekylförening

chemistry_logo

LABORATIONSRAPPORT

 

LABORATIONENS TITEL:                Jon eller molekylförening

KURS:                                                  Kemi 1

FÖRFATTARE:                                    Joe såklart 🙂

SAMMANFATTNING:                 Laborationen går ut på att förstå sig på de olika bindningarna inom kemin samt vad som händer ifall man bryter upp dessa. Beroende på bindning och struktur så får olika ämnen olika egenskaper, exempelvis som att leda ström vilket vi ska ta reda på via denna labb.

Rubrik

Jon eller molekylförening 1 juni 2015

Syfte

Syftet med denna labb är att iaktta hur olika bindningar påverkar ämnets egenskaper i fast (s) eller utspädd med vatten (aq). Via att följa de olika ämnens strömledningsförmåga i fast form samt utspädd i vatten kan vi konstatera ifall det är en jon eller molekylförening det rör sig om då jonföreningarnas bindningar rubbas i lösning och därav ger fritt andrum för elektronerna att lösa sig och leda ström genom lösningen.

Hypotes

I och med att man tydligt ser på strukturen hos vissa av ämnena att de är jonföreningar så kan vi anta att de kommer att leda ström i en vattenlösning. NaCl exempelvis har varken en kovalent bindning eller en dipolbindning då ämnet söker sig till ädelgasstruktur och uppnår det enklast via jonbindning. Alltså att Na ger ifrån sig en elektron till Cl.

Material

Mitt material: Ritpapper och färgpennor
Lärarens material: OH-plast, liten spatel, doppelektrod och tandpetare att röra om med.
Kemikalier: Natriumklorid, kopparsulfat, kaliumnitrat, strösocker (sackaros) och stearinsyra i burkar, destillerat vatten, etanol, aceton respektive fotogen i långhalsade pipetter, glycerol (1,2,3-propantriol) i droppflaska.

Utförande,

För att enkelt kunna följa de olika ämnenas nya egenskaper i vatten så använde läraren ett A4 papper där han hade ritat upp 9 stycken rutor vari varje ruta han antecknat ner ämnet som skall lösas. Till detta löste han sedan de olika kemikalierna i vattnet och rörde om med tandpetaren för att sedan använda en doppelektrod för att följa ämnets elektroledningsförmåga i lösningen. Doppeletroden består av två olika elektroder man doppar in i vattnet med en positiv pol och negativ pol. För att lampan ovanpå elektroden skall lysa så krävs en koppling mellan de två elektroderna som är neddoppade i lösningen. Detta kräver jonförening där elektronerna få röra sig fritt i lösningen.

Resultat

Kemikalie Kemisk betäckning Aggregations tillstånd samt färg Homo/heterogen blandning Ledningsförmåga Bindning/förening
Natriumklorid, koksalt NaCl S, Vitt pulver Homogen Leder ström Jonförening
Strösocker C12H22O11 S, Vitt pulver Homogen Leder ej ström Molekylförening
Aceton CH3(CO)CH3 L, Turkos Homogen Leder ej ström Molekylförening
Kopparsulfat CuSO4 S, Vitt pulver Homogen Leder ström Jonförening
Kaliumnitrat KNO3 S, Vitt pulver Homogen Leder ström Jonförening
Stearinsyra CH3(CH2)16COOH, S, Vitt pulver Heterogen blandning Leder ej ström Molekylförening
Glycerol C3H4(OH)3 L, genomskinlig trögflytande Homogen Leder ej ström Molekylförening
Etanol C2H5OH L, genomskinlig Homogen Leder ej ström Molekylförening
Fotogen CnH2n+2 L, genomskinlig Heterogen blandning Leder ej ström Molekylförening

 

 

Felkällor

Som vanligt vid laborationer där man endast har de mänskliga subjektiva sinnena att utgå ifrån så är de en självklar felkälla. Det var inte alltid simpelt att via videon avgöra färgförändring o dylikt. Denna felkälla är ännu tydligare då man ser detta via video istället för i verklighet.

Slutsats

Slutligen så kan vi nu avgöra vilka som lett ström samt inte. Till de som leder ström så har vi försök 1, 4 och 5 som leder ström. Ser vi till vilka kemikalier detta är så är det NaCl, CuSO4 samt KNO3. Tittar vi närmre på just hur dessa kemiska föreningar är strukturerade så finner vi att de inte delar på ett elektronpar vilket gör att vi kan förkasta att det är en kovalent bindning de emellan samt dipol. En jonbindning är däremot mycket rimligare då deras valenselektroner i grundämneet är instabil och via en jonförening uppnår de ädelgasstruktur.

De övriga ämnen söker sig till en annan lösning för att dela på elektronpar för att enklast uppnå en stabil struktur, alltså en kovalent bindning med en eller flera bindningar. I och med detta så få inte elektronerna fritt andrum i lösningen då de hela tiden håller de olika atomerna fast till varandra. Hade det inte varit så och bindningarna hade brutits så hade det skett en kemisk förening i lösningen vilket gett nya ämnen då de saknat ädelgasstruktur utan bindningen vilket gett de en hög reaktiv förmåga.